TYRAH HAR HOPPAT ÖVER TILL ANDRA SIDAN NU
Tyrah har fått somna in, efter kämpat mot sin allergi med både immunterapi och cortison.
Vi åkte till Falu Djursjukhus där vi fick sitta i ett nedsläckt rum med tänt ljus.
Tyrah fick först en lugnande spruta, som gjorde henne dåsig, jag satt med henne på golvet och pratade med henne och masserade hennes kropp. Pussade hennes underbara tjocka läppar och , talade om för henne att hon skulle sova en stund, och sen komma hem till oss igen.
Tyrah ska kremeras och få en fin urna med sitt namn på. Hon ska ligga i hundgården på sin favoritplats.
Jag saknar henne så....tårarna vill inte sluta.
Tänk när jag såg henne på bild första gången, så liten och såå söt , därav "min lilla blå" som jag alltid kallat henne. Fast i kilo va hon störst som vuxen =)
Jag misstänkte att nåt inte stämde under hennes uppväxt.
Jag krävde en noggrann undersökning av henne på Falu Djursjukhus i samband med HD AD röntgen..
Och det visade att Tyrah var superallergisk, mot nästan allt i sin omgivning, sommar som vinter.
Så vi har kämpat på med immunterapi och sen cortisontabletter. Tyrah led även av starr och blev blind på ett öga..
Hundar ska ha livskvalitet, och jag beslutade att nu får det vara slut på hennes lidande, efter många nätter av grubblande och tårar.
Jag ångrar ingenting , jag har fått en massa nya erfarenheter. Jag har haft en supergo hund, som alltid varit glad..Hon älskade att dra pulka på vintern.
Och va en vacker chowetjej.
Kommer att tänka på förra hösten, då Tyrah rymde.
Hon gjorde ett hål i staketet, stack 50 meter på byvägen, så stod hon där och viftade på svansen , när jag ropade att hon skulle komma hem =)
Tokfia !! Självklart kom hon hem , min lilla blå.
Ja , och hem hit ska hon snart igen , fast som en änglahund..
Pussar i evighet till dig min älskade Tyrah, din matte glömmer dig aldrig *kärlek*
3 kommentarer:
Så fint skrivet Sara, tårarna rinner även på mig. Så jobbigt när man får lov att ta dessa beslut. Kram
Åhh, mina tårar kommer när jag läser ditt fina blogginlägg om älskade Tyrah. Usch, det är smärtsamt att ta farväl av sina älskade... men hon har det bra nu, tillsammans med sina kompisar på andra sidan. Stor varm kram från oss här i Mellsta :-)
Det är så hemskt när man läser det du skriver och man upplever inombords vad man själv varit med om.... Det finns ingen tröst, man måste få sörja och gråta....
Jag önskar dig all lycka nu Sara så den j-a oturen försvinner....
Skicka en kommentar