Oj vilken start på semestern, vi kom precis hem från vårdcentralen med en dotter som fått sy under foten.
Hon har ju en Agilitybana i trädgården, dels med egentillverkade hinder,därav en gammal järnkratta med rejäla tänder. Hon glömde att den låg där gömd i gräset, och hoppade rakt på den , fast tur nog med foppatofflor.
Cemonia gråter sällan, och gör hon det HAR det hänt något. Jag va inne och hörde henne, trodde först hon vrickat foten där hon låg, med sin hund Hollie tröstande vid sin sida. Men så fick jag se allt blod, sprang in och hämtade papper att linda om foten, eller det fick min vännina Helen göra ( som knappt tål se blod) medans jag ringde till Vårdcentralen, för att kolla om det va öppet. Sen blev det en snabb färd till Djurås ( sorry alla trafikanter som blev omkörda av en grön Chrysler )
Cemonia grät hysterisk , sen skrattade hon lika hysteriskt, och sen grät hon igen. Doktorn Sofia tvättade gav bedövningssprutor och sydde såret, vi ska tillbaks och kolla såret på ons- torsdag igen.Stelkramsprutan slapp hon , den ska Cemonia ta i klass 4.
Så nu ligger våran lilla Prinsessa på soffan och vilar sig, hon har fått lite värktabletter, så har vi glass i frysen ; )
Jo hon har sin betjäntklocka, ni som vet den storyn.............
1 kommentar:
Hur mår hon idag då? Så här dagen efter.. stackars Cemonia! Det gör ju så ont med saker i fötterna och en kratta på det... usch!
Hoppas hon inte ringer allt för ofta i klockan :)
Skicka en kommentar