Fy vilken onsdag..

från BT :

Insjön

Kvinna föll från lastkaj
En ung kvinna skadades i samband med en fallolycka på onsdagseftermiddagen. Kvinnan som körde styckegods skulle lasta av vid en lastkaj vid Hjultorget. Av okänd anledning föll kvinnan från lastkajen ned på marken.
Inga allvarligare skador uppstod och hon kunde själv ringa arbetsgivaren och berätta vad som hänt. För säkerhets skull kördes kvinnan i ambulans till Falu Lasarett.

Det började med att min vännina ringde mig på morgonen, bilen krånglade och hon va sen till sitt arbete. Jag lovade att köra efter henne i fall bilen skulle lägga av.

Sen åkte jag till Falun och jobbade fram till lunch, då jag åkte hem och käkade och rastade hundarna. Åkte sen till Insjön, började jobba och gick efter en stund ut med soporna på kajen bakom Rätt Pris, då fick jag se min vännina med sin lastbil, så jag ropade på henne, men det va några 100 meter, så jag ringde henne på mobilen istället.

Hon va stressad men vi skulle höras efter hon lastat av gods. Jag gick in igen, det blåste kallt och jag hade en hel del jobb i butiken.

Då ringer mobilen - Skynda dig jag har ramlat jag blöder i huvudet !

Åh herre gud va har hänt, jag tar jackan och springer mot hennes lastbil,,var är hon , hur sårad, blöder hon mycket, har hon brutit nåt. har hon svimmat innan jag hinner fram,, tusen tankar.

Jag hittar henne snett hängandes över ratten i hytten, rejält chockad, hon skakar och gråter blodet smetat i håret och i ansiktet. Hon har precis hunnit ringa sin kille innan hennes mobil lägger av. -Ring Sara !! så han ringer upp på min mobil, och det jag säger är att det här ser inte bra ut, ring ambulans.

Jag försöker få henne att lägga sig ner, men hon vill inte ( har ont i nacken ) hon blöder från huvudet och jag letar febrilt efter nåt att torka med. FINNS INTE EN ENDA FÖRBANDSLÅDA, PAPPER ELLER PLÅSTER. Hon vill gå och stänga igen lastbilen där bak, liften och pallyftaren som står på den. Jag säger åt henne att jag fixar det. Så jag går och kör in pallyften och stänger liften åt henne. Hennes glasögon hittar jag bland stenar och grus, alldeles bredvid blodpölen mitt under liften. Jag börjar höra ambulanserna , det kom två stycken. Skönt !

Hennes arbetsgivare skickar upp 2 pers, men det dröjer ju en stund att köra upp från Borlänge.

Ambulansmännen lägger henne på båren och börjar tvätta såret, och satte på nackkrage. Jag tar hand om lastbilsnycklar och hennes arbetshandskar. ( som hon hade på sig i fallet, och tur var väl det ) Jag står utanför ambulansen i isande blåst , och tusen tankar snurrar, sen efter en stund kommer en ambulansman ut och sa att jag kunde sätta mig fram i bilen. Hör hur de pratar med henne, och frågar om hon har känsel. Hon säger att det är år 2002 , och sen när jag vill ha hennes mammas telefonnummer kan hon inte komma ihåg det.

Hennes jobbarkollegor kommer, jag visar var hon ramlat. Och vi kollar hytten , jag ger dem nycklarna och lite info, om vad jag sett.

Ambulansmännen belsutar att köra in till Falu akuten, och jag tyckte det kändes skönt.

Skallröntgen, och mer röntgen för att kolla upp henne. Hon är vimsig, och tror att hon håller på att ramla ur sängen, så hon håller i sig rejält ,berättade sjuksköterskan när jag åkte in på torsdagen för att hälsa på. De sa att hon va sämre, och hon hade fått fasta.

Hon vaknar och gråter när jag kommer, Det va ju alla hjärtans dag, köpte med ett kramdjur och choklad. Svullen i pannan skrubbsår på handleden och blåmärken, ömmande axel och lite yr.

Vi pratar och hon minns saker och ting lite huller om buller , och inte helt rätt.

Då vill hon gå på toa, och det va ju positivt att hon ville upp och gå, för det hade hon inte klarat tidigare. Så fick hon mat, soppa macka juice och skorpor. Vi pratade, skrattade ,och så ville hon åka hem. Sköterskan sa att det va lite för tidigt, men kanske mot kvällen.

Hon fick åka hem den kvällen. Jag hälsade på henne igår, nu började blödningarna i kroppen bli synliga, rejält blåöga, stort blåmärke på låret som en trekant, måste vara kanten på liften.

Men det är skönt att ha henne hemma igen. Tänk va saker och ting kan hända på ett ögonblick !

Hoppas att hon får vila och slippa känna stressen från sin arbetsgivare, att hon ska ut i trafiken igen. Jag mötte 3-4 "såna lastbilar " igår, och jag fick tuppskinn varje gång.

Va rädd om varann, och tala om för era vänner vad de betyer för dig !